Ett - två - tre - kanin!

Denna fantastiska skiva har införskaffats till kollektivet!




För blott 28 yuan fick vi detta fantastiska album med tre skivor, fyllda med kinesiska, kommunistiska kampsånger - remixade till techno-versioner!

Den "engelska" texten överst på skivan läser: "Hyun fieldjump up dance mixing Daquan unanimously shocked". Vi vet inte riktigt vad som menas, men det är iallafall awesome.

Efter en fantastisk natt av pubertala dryckeslekar, schottis och nattliga samtal med portvakter tog musketörerna idag en vilodag. Det enda kreativa vi gjorde var att promenera omkring en stund i Art District (utan att lyckas se mer än en bråkdel av vad stadsdelen har att erbjuda). Där köpte vi även denna poster, en kopia från den gamla goda tiden, som vi satte upp i vardagsrummet.




Vi är lite osäkra väd gäller översättningen, men vi tror att det står något i stil med: "Upphöj kulturen, [i riktning] mot modernisering, avansera, standardiseringen av landets armé!" Någon som känner att de kan lite mer kinesiska än vi får gärna rätta oss.

Det finns affärer och stånd på The Dirt Market varje dag, men på lördagar och söndagar är marknaden betydligt större. Till skillnad från till exempel Silk Market är det inte alls lika inriktat mot västerländska turister, och det var inte alls särskilt många som drog i våra kläder och ropade efter oss på bruten engelska. Marknadsbesökarna idag var i huvudsak kineser.                         

 

Vi vandrade omkring i ett antal timmar över marknadsområdet, och lyckades se ungefär halva. Stället tar aldrig slut.

 

Smycken av jade är en av de vanligaste varorna på The Dirt Market, liksom pärlor, begagnade böcker, ”gamla” kinesiska mynt, vaser, kalligrafipenslar, solfjädrar, ätpinnar och kopior på affischer från Mao-tiden.

 

 

Man kan också köpa stenfigurer till sin trädgård, allt från grodor stora som en knytnäve till flera meter höga statyer.

 

 

Du kan även hitta en bronsstatyett av din favoritdiktator.

 

 

Får det lov att vara en vas eller två?

 

 

Idag när vi var och åt baozi på en liten hål-i-väggen-restaurang, så hade någon lämnat kvar en flaska sprit på vårt bord. Någon hade alltså tagit med sig en flaska med 47% sprit, tagit sig en sup till maten, och sedan glömt flaskan. Ingen reagerade, varken på den medhavda spriten, eller på att personen ifråga hade glömt kvar den.

Kinesiska språket har ett tecken som är ganska brett i sin mening: 酒 (jiu). Det betyder alkoholhaltig dryck, rätt och slätt. När man talar om starkt, okryddat risbrännvin, säger man 白酒 (baijiu), "vit sprit". Baijiu säljs överallt, från specialiserade sprit- och cigarettbutiker till kiosken på hörnet. I vår lilla närbutik kan man köpa en 2,5 liters plastdunk med baijiu. Det finns även baijiu i små plastglas med lock av aluminium, ungefär som portionsförpackningar med yoghurt, ifall man bara behöver en färdknäpp eller så.

Om man inte vill bli full som en kastrull finns det såklart svagare drycker, till exempel billigt vin, men musketörerna har i princip enhälligt kommit fram till att det inte är värt det. Vi har köpt tre flaskor vin, varav vi hällt ut... alla tre. Det är helt odrickbart.



Från vänster till höger:
Äppelvin, smakar som diskmedel ungefär.
Rödvin, smakar som om någon redan hällt i Zingo, men Zingon var rutten.
Rödvin, smakar som blandsaftkoncentrat med sprit i.
Brandy, smakar alkohol. Bara.
Baijiu av enklaste sort, smakar ingenting.
Baijiu av annan sort, smakar mest konstigt.
Mindre flaska av enkel baijiu.
Baijiu 67, smakar som ett varmt knytnävsslag i mellangärdet.

(Notera vårt fantastiska bruk av gaffatejp, efter att vi insett att vi förmodligen inte får borra i betongväggen och  att vi, även om vi fått det, inte har någon borrmaskin.

Kaninerna och hästarna och draken har äntligen funnit sitt hål. Kollektivet är ett faktum. Lägenheten i fråga ligger tio minuters gångväg från universitetet där vi ska plugga, precis söder om Jingtong (Pekings största gata som löper spikrakt genom hela staden). Om man står på Himmelska Fridens Torg och går österut längs gatan som går tvärs igenom torget, så kommer man till The Rabbit Hole. Efter cirka en och en halv mil. Denna stad tar aldrig slut. Man bara åker och åker i taxin, men utanför fönstret avlöser höghusen varandra som om de täckte hela jorden.

Lägenheten är på 164 kvadratmeter, fullt tillräckligt för fem studenter som är vana vid Uppsalas bostadsbrist. Elementen fungerar oftast, och ventilationen består av att någon borrat ett hål, ca 10 cm i diameter, genom ytterväggen på ett antal ställen.

 

 

Utanför fönstren kämpar sig morgonljuset fram genom en tjock vägg av smog för att lysa över en flod, fler höghus, fabriker som om kvällarna spyr ut tjock, mörkgrå rök, en soptipp och en kåkstad.

 

 

En liten fundering:

I Sverige finns ju som bekant ställen där rika människor bor (typ Danderyd), och ställen där fattiga människor bor (typ Botkyrka). I Peking verkar folk med alla olika sorters ekonomisk bakgrund bo huller om buller. Detta kanske vore något för Sverige att ta efter. Det skulle kanske kunna förbättra folks verklighetsuppfattning.

Den som trodde att maten i Kina skulle vara likadan som den är på kinakrogar i Sverige får sig en rejäl överraskning. De friterade räkorna och currysåsen lyser med sin frånvaro. Istället äts här mest 包子 baozi, 饺子 jiaozi och 面 mian.

 

Baozi och jiaozi är en båda en sorts dumplings. Baozi är vita brödknyten med fyllning av kött eller grönsaker som ångkokas i speciella träskålar. Jiaozi är nästan exakt likadana, men de är gjorda av en annan sorts deg och är knutna på ett annat sätt. Jiaozi kan man också steka i olja, vilket är Aramis och d’Artagnans favoritmat. Baozi och jiaozi äts med pinnar och man doppar dem gärna i en liten skål med vinäger och chili innan man stoppar dem i munnen.

 

Mian betyder nudlar, och nudlarna kommer ofta i form av en soppa. Mian finns i hur många varianter som helst, vi har bara skrapat på ytan av alla smaker. Hittills är dock favoriten 西红柿鸡蛋面 xihongshi jidan mian (vilket har tagit en stund att lära sig säga snabbt). Det är en soppa med nudlar, tomater och små omelettbitar som är alldeles perfekt som en lätt lunch. Man plockar upp bitarna med pinnar och sörplar dem i sig, sen plockar man upp tallriken och dricker buljongen direkt ur. Man kan också få en sked, men det är inte lika coolt, tycker vi.

 

Sen finns det konstig mat också, särkilt om man går till de nattliga matmarknaderna som ställer upp på rad längs vissa gator. Det mesta serveras på pinne.

 

Ja, det är faktiskt insekter. Skorpioner, grähoppor och skalbaggar.

 

 

Man kan få små, helstekta fåglar, med näbb och allt.

 

 

Den här människan vill väldigt gärna att man ska köpa, äta, eller bara titta på hans orm. Han snurrar den snabbt i handen så att det ser ut som om den lever och slingrar sig.

 

 

Till efterätt kan man få glaserade frukter på pinne.

 

d'Artagnan tänkte först äta en skorpion på pinne, men ändrade sig i sista stund och nöjde sig med jorbgubbar istället. (Fegis.)

 

 

Vi bestämde oss innan vi åkte för hur vi skulle inta våra måltider: på restaurang, billigt och varierat och varje gång skulle en av oss ta notan. Detta har hittills varit en fullständig succé. Det finns alla nivåer av restaurang inom gångavstånd från Hostelet. Från "vad billigt, kan man verkligen äta här?" till "vad dyrt, kan man verkligen äta här?". Vi har ätit luncher för fyra för 40 yuan, sammanlagt, varav häflten var för Coca-Colan och middag för knappt 400, varav mycket var för extratillägg som vi inte visste att vi behövde betala för. Det är en alldeles speciell känsla att äta sig mätt, fyra personer, på god mat, räcka fram en hundralapp för att betala för hela kalaset, och sedan få hälften tillbaka. En medlem i kollektivet har ett leende småländskt hjärta i bröstet. Så att säga.

 

Innan vi åkte hit sprang vi ju också runt och gjorde saker tillsammans, och en del av de sakerna krävde också betalning. Men för att göra det så enkelt som möjligt varje gång man skulle bjuda på någonting eller låna en tia så hade vi en devis: "Det jämnar ut sig i Kina." Och det gör det. Onekligen. (Säg inte emot.)

När en kvinna av Porthos kaliber påbörjar ett nytt levnadsår, och äntligen kan till England rida och dricka av det bästa passar det sig att man skålar i renaste baijiu (7.90/halvlitern på mataffären).

Tänk om jag hade en sadel...



(notera hur dödströtta vi alla är...)

Idag gick vi omkring på Tiananmen (Himmelska fridens torg) och fotade söta kinesiska barn. Först smygfotade vi, sen insåg vi att kinesiska föräldrar oftast blir otroligt stolta om man vill fota deras barn. Eftersom de flesta är lediga även idag så var det många barnfamiljer där (mest enbarnsfamiljer, såklart) som kommit till Peking för att turista. Flera smygfotade även oss västerlänningar, eller pekade ut oss för sina barn.







I den enorma kö man var tvungen att gå igenom för att komma ut på torget var det så trångt att barnen fick bäras, och stack upp som små rosa blommor ur folkmassan.











Många av flickorna hade stora diadem med olika blommor på, nästan som skådespelare i Pekingopera.






Angående djurmössorna har vi räknat ut att vi hade fel; man har nog inte alltid sitt eget djur. Det finns massor av barn med kaninmössa som omöjligen kan vara födda i kaninens år, eftersom det sist hände för 12 år sedan, och de är inte så gamla.






När vi trodde att vi fotat färdigt, och lagt undan kameran, då kom de. Safarins fulländande par:



Kinesiska tvillingflickor!

 

Detta är en blogg om och av fem musketörer, vårt kollektiv (som än så länge saknar bostad) och våra fem månader som 留学生 – utbytesstudenter på Communications University of China i Peking. Vi är:

 

Athos eller 平凯锣 (Ping Kailuo) eller 老平 (Lao Ping) eller Karl

Aramis eller 霍翛然（Huo Xiaoran) eller 小霍 (Xiao Huo) eller Anna

Porthos eller 秋暮霭 (Qiu Mu’ai) eller 小秋 (Xiao Qiu) eller Moa

d’Artagnan eller 孙瑞本 (Sun Ruiben) eller 小孙 (Xiao Sun) eller Ruben

Milady de Winters eller 冬安妮 (Dong Anni) eller 小冬 (Xiao Dong) eller Annika

 

Igår var det nyårsafton. Vi inledde kaninens år på traditionellt kinesiskt vis med att titta på CCTV:s nyårsgala, världens mest sedda tv-program (åtminstone enligt CCTV). Det består av långa, invecklade sketcher på kinesiska som vi inte förstår, små barn i kaninkostymer och riktigt duktiga dansare.

 

Vi har idag (torsdag) insett att man ska ha en fluffig mössa i form av sitt stjärntecken. Alla coola har det. Så imorgon går vi på jakt efter två kaninmössor, en drakmössa och en hästmössa.