Mat på pinne
Baozi och jiaozi är en båda en sorts dumplings. Baozi är vita brödknyten med fyllning av kött eller grönsaker som ångkokas i speciella träskålar. Jiaozi är nästan exakt likadana, men de är gjorda av en annan sorts deg och är knutna på ett annat sätt. Jiaozi kan man också steka i olja, vilket är Aramis och d’Artagnans favoritmat. Baozi och jiaozi äts med pinnar och man doppar dem gärna i en liten skål med vinäger och chili innan man stoppar dem i munnen.
Mian betyder nudlar, och nudlarna kommer ofta i form av en soppa. Mian finns i hur många varianter som helst, vi har bara skrapat på ytan av alla smaker. Hittills är dock favoriten 西红柿鸡蛋面 xihongshi jidan mian (vilket har tagit en stund att lära sig säga snabbt). Det är en soppa med nudlar, tomater och små omelettbitar som är alldeles perfekt som en lätt lunch. Man plockar upp bitarna med pinnar och sörplar dem i sig, sen plockar man upp tallriken och dricker buljongen direkt ur. Man kan också få en sked, men det är inte lika coolt, tycker vi.
Sen finns det konstig mat också, särkilt om man går till de nattliga matmarknaderna som ställer upp på rad längs vissa gator. Det mesta serveras på pinne.
Ja, det är faktiskt insekter. Skorpioner, grähoppor och skalbaggar.
Man kan få små, helstekta fåglar, med näbb och allt.
Till efterätt kan man få glaserade frukter på pinne.
d'Artagnan tänkte först äta en skorpion på pinne, men ändrade sig i sista stund och nöjde sig med jorbgubbar istället. (Fegis.)
Smaskigt!
Här är det oftast kött eller korv på pinnarna på gatan. En favorit är ostspettet med oregano på! Om man vill ha insekter får man fånga dem själv. Det gjorde vi igår.
I vårt modesta krypin på Beco do Cocô (Bajsgränden) packade jag och Remo picknickväskan, satte på pilotglasögonen och gav oss sedan ut i eftermiddagssolen. Vi hälsade på drogtrafikanterna som vaktar utanför Casa da Paz (Fredens Hus). Sedan promenerade vi genom slumområdets myller nedför backarna och trapporna, genom det rika området São Conrado där det finns trottoarer med kullerstenar och träd, fram till stranden där vi slog oss ner. När picknicken var uppäten och solen på väg ner fyllde vi matlådan med tatuí. Det är en liten vit skalbagge som bor under sanden precis där vågorna möter land. Man tar en klump sand och kastar på den torra sanden, sen gäller det att vara snabb och plocka allt som rör sig och stoppa i burken. Då vi kommit hem hade solen gått ner, vi sköljde tatuí-na rena från sand, kryddade med salt och vitlök och friterade i olivolja tills de fick samma färg som räkor. Mmmm! Insekter är gott. Hälsningar från storasyster i Rio de Janeiro.
Uppdatering om hur gräshoppa på pinne smakar önskas!
