Mur
Man skiljer inte riktigt på plural och singular i kinesiska språket, så att översätta 长城 till "den långa muren" är egentligen lite konstigt. Det kan ju lika gärna betyda "de långa murarna", och det stämmer betydligt bättre med verkligheten.
Igår var vi (Aramis och Anna, som är på besök i en vecka) på Jinshanling, en mur som ligger några timmar norr om Peking och byggdes på 1300-talet. För att ta sig dit tog vi först en buss i tre timmar, och sen en svarttaxi. Vi vet att man inte ska ta svarttaxi i Kina, eftersom det händer att de kör en vilse och sen begär mer pengar för att köra en rätt, men vi hade inte mycket till val. Mitt på motorvägen tvärstannade mannen som kör oss, vilket gjorde oss en aning nervösa. "Vänta", sa han, "jag såg en kompis där, går det bra om jag plockar upp honom?" Jodå, det gick väl bra. Så mannen backade 200 meter på motorvägen, och plockade upp en gubbe på kanske 80 år som suttit i vägrenen och chillat, som gamla män i Peking tenderar att göra. Gubben tittade skrattande på oss, och pratade sedan med vår chafför på fullständigt obegriplig gammal-gubbe-peking-dialekt. Vi släppte av honom efter några mil.
Väl framme vid rätt berstopp släppte chaffören av oss och väntade på oss nedanför i nästan 4 timmar medan vi klättrade, blev trötta, klättrade mer, blev ännu tröttare, och sen klättrade lite till. "Vad fan, murjäveln tar ju aldrig slut" var en återkommande kommentar. När vi äntligen kom fram till ett ställe där man kunde komma ner från berget skakade benen synbart så fort vi stod still, och träningsverken idag är av episka mått.
Trots de fysiska påfrestningarna och svårigheterna att ta sig dit, är vi väldigt nöjda att vi tog en så pass gammal och "oturistig" mur. Den var på sina ställen väldigt trasig och rätt svår att komma fram på, men utsikten var helt obeskrivlig.
Insidan av ett av de vakttorn som inte restaurerats.
De här männen höll på att restaurera en trappa. Det syns inte riktigt på bilden hur absurt brant det är, men vi behövde använda händerna för att ta sig upp och förbi dem. Just som vi klättrar upp mot dem springer en tjej förbi oss bärandes en tegelsten större än hennes eget huvud. "Om hon tappar den där..." mumlade vi till varandra på svenska.
Igår var vi (Aramis och Anna, som är på besök i en vecka) på Jinshanling, en mur som ligger några timmar norr om Peking och byggdes på 1300-talet. För att ta sig dit tog vi först en buss i tre timmar, och sen en svarttaxi. Vi vet att man inte ska ta svarttaxi i Kina, eftersom det händer att de kör en vilse och sen begär mer pengar för att köra en rätt, men vi hade inte mycket till val. Mitt på motorvägen tvärstannade mannen som kör oss, vilket gjorde oss en aning nervösa. "Vänta", sa han, "jag såg en kompis där, går det bra om jag plockar upp honom?" Jodå, det gick väl bra. Så mannen backade 200 meter på motorvägen, och plockade upp en gubbe på kanske 80 år som suttit i vägrenen och chillat, som gamla män i Peking tenderar att göra. Gubben tittade skrattande på oss, och pratade sedan med vår chafför på fullständigt obegriplig gammal-gubbe-peking-dialekt. Vi släppte av honom efter några mil.
Väl framme vid rätt berstopp släppte chaffören av oss och väntade på oss nedanför i nästan 4 timmar medan vi klättrade, blev trötta, klättrade mer, blev ännu tröttare, och sen klättrade lite till. "Vad fan, murjäveln tar ju aldrig slut" var en återkommande kommentar. När vi äntligen kom fram till ett ställe där man kunde komma ner från berget skakade benen synbart så fort vi stod still, och träningsverken idag är av episka mått.
Trots de fysiska påfrestningarna och svårigheterna att ta sig dit, är vi väldigt nöjda att vi tog en så pass gammal och "oturistig" mur. Den var på sina ställen väldigt trasig och rätt svår att komma fram på, men utsikten var helt obeskrivlig.
Insidan av ett av de vakttorn som inte restaurerats.
De här männen höll på att restaurera en trappa. Det syns inte riktigt på bilden hur absurt brant det är, men vi behövde använda händerna för att ta sig upp och förbi dem. Just som vi klättrar upp mot dem springer en tjej förbi oss bärandes en tegelsten större än hennes eget huvud. "Om hon tappar den där..." mumlade vi till varandra på svenska.
Kommentarer
Trackback
