Det här med att framställa sitt land som lite bättre

Till idag hade vi som läxa att, alla svenskar tillsammans, berätta en svensk saga på kinesiska. Vi valde De tre bockarna Bruse, efter en kort diskussion om huruvida den verkligen är svensk, eller från nåt annat europeiskt land. Men vi kom fram till att eftersom våra klasskamrater är från Indonesien, Sydkorea, Nordkorea, Uganda, Bulgarien, Australien, Nepal och Japan, så var det ganska lite chans att någon annan skulle veta.

De flesta andra hade ganska "vuxna" sagor, mer åt kärlekslegend-hållet. Därför påpekade vi redan när vi gick fram för att berätta vår saga att den var för barn.

"Vilken sort?" sa vår lärare. "Är det en pojksaga eller en flicksaga?"

Vi förklarade, med lite stolthet, att i Sverige delar vi inte in sagor i flicksagor och pojksagor, utan alla sagor är för alla. Vi höll dock taktiskt tyst om att Wahlströms Ungdomsböcker fortfarande har röda respektive gröna ryggar...

Kommentarer
Postat av: Dryg

Heja Sverige!

2011-06-14 @ 16:23:53
Postat av: Olle Brink

Apropå kommentarer, hur togs sagan emot? Kunde ni göra er förtådda öht?

2011-06-14 @ 17:15:18
Postat av: Johannes

Bruse är från Norge, men det är ju nästan samma sak.

2011-06-15 @ 00:57:09
Postat av: pappi



Precis som min litteräre son vill jag påminna om att sagan är från Norge nedtecknad i Norske folkeeventyr under 1800-talet. Hur det är "nästan samma sak" förstår jag inte? Norge var vid denna tid danskt.



Om vi ändå funderar över frågan om Brusesagan är pojk- eller flicksaga hävdar jag att det är en pojksaga. Eller?



Dessutom var det länge sedan Wahlströms ungdomsböcker hade olikfärgade böcker för pojkar respektive flickor! Sedan är det en helt annan sak att vi säkerligen har "pojk- och flicksagor" i vår litterära värld ändå i Sverige.



Det är viktigt att vara påläst!



Pappi

2011-06-15 @ 23:06:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0