Äkta Mafan!
Varför har vi inte bloggat på så länge? Jo, för att vi har haft en släng av äkta kinesiskt strul.
Det började med att elen försvann. Detta brukar betyda att vi måste fylla på lite elpengar i vårt elskåp. Det gör man genom att gå ner till vaktmästarna och fylla på elkortet med pengar. Elkortet stoppar man sen in i elskåpet i trapphuset. Vaktmästarna tar dock bara kinesiska bankkort, så man måste först gå till mäklarna och ge dem pengar så att de fyller på kortet åt en. Det här gjordes, till slut, dagen efter att elen försvann.
Här bör nämnas att utan el funkar inte heller internetuppkopplingen. Eller varmvattenberedaren. Eller kylen för att kyla dricksvatten. Och det blir kolsvart klockan åtta på kvällen.
Dag två gick vi alltså upp med vårt påfyllda kort till elskåpet, och skulle stoppa i det för att få tillbaka vår el. Skåpet var låst. Vi ringde mannen i den blå overallen, som vi vet har nyckeln. Han kom upp, öppnade, tittade sig omkring och sa: "Huaile". Trasig.
Han gick, och vi ringde på hans inrådan elbolaget, som efter ett par timmar skickade två män med en massa verktyg. De ställde sig utanför det låste skåpet och väntade på att vi skulle låsa upp. Vi ringde tillbaka till mannen i den blå overallen, men icke. Han fick inte låsa upp vårt skåp längre.
Efter att ha ringt tillbaka till mäklarna, till vaktmästarna och till vår landlord så hade de två männen redan gått. Mäklarna sa att de inget kunde göra, eftersom det var en sak mellan landlorden och vaktmästarna. Vaktmästarna sa att landlorden inte betalat de avgifter hon borde. Landlorden sa att det vara en sak mellan vaktmästarna och killen som sålt lägenheten till henne. En efter en dog våra mobiler. Dagen gick, inget hände, och i den trettiofemgradiga värmen började vi längta alldeles otroligt mycket efter en dusch och lite kallt dricksvatten.
Mäklarna var de trevligaste i hela processen, och de lät oss lämna in våra telefoner hos dem på laddning. Klockan nio på kvällen den andra dagen, när vi hämtade telefonerna, fick vi reda på att problemet var löst, och reparatörerna skulle komma imorgon, det vill säga idag. Och hör och häpna, de kom! Elen är lagad! Det tog bara tre dagar...
Det började med att elen försvann. Detta brukar betyda att vi måste fylla på lite elpengar i vårt elskåp. Det gör man genom att gå ner till vaktmästarna och fylla på elkortet med pengar. Elkortet stoppar man sen in i elskåpet i trapphuset. Vaktmästarna tar dock bara kinesiska bankkort, så man måste först gå till mäklarna och ge dem pengar så att de fyller på kortet åt en. Det här gjordes, till slut, dagen efter att elen försvann.
Här bör nämnas att utan el funkar inte heller internetuppkopplingen. Eller varmvattenberedaren. Eller kylen för att kyla dricksvatten. Och det blir kolsvart klockan åtta på kvällen.
Dag två gick vi alltså upp med vårt påfyllda kort till elskåpet, och skulle stoppa i det för att få tillbaka vår el. Skåpet var låst. Vi ringde mannen i den blå overallen, som vi vet har nyckeln. Han kom upp, öppnade, tittade sig omkring och sa: "Huaile". Trasig.
Han gick, och vi ringde på hans inrådan elbolaget, som efter ett par timmar skickade två män med en massa verktyg. De ställde sig utanför det låste skåpet och väntade på att vi skulle låsa upp. Vi ringde tillbaka till mannen i den blå overallen, men icke. Han fick inte låsa upp vårt skåp längre.
Efter att ha ringt tillbaka till mäklarna, till vaktmästarna och till vår landlord så hade de två männen redan gått. Mäklarna sa att de inget kunde göra, eftersom det var en sak mellan landlorden och vaktmästarna. Vaktmästarna sa att landlorden inte betalat de avgifter hon borde. Landlorden sa att det vara en sak mellan vaktmästarna och killen som sålt lägenheten till henne. En efter en dog våra mobiler. Dagen gick, inget hände, och i den trettiofemgradiga värmen började vi längta alldeles otroligt mycket efter en dusch och lite kallt dricksvatten.
Mäklarna var de trevligaste i hela processen, och de lät oss lämna in våra telefoner hos dem på laddning. Klockan nio på kvällen den andra dagen, när vi hämtade telefonerna, fick vi reda på att problemet var löst, och reparatörerna skulle komma imorgon, det vill säga idag. Och hör och häpna, de kom! Elen är lagad! Det tog bara tre dagar...
Kommentarer
Postat av: Lisa
Så säger man att Sverige har onödig byråkrati?? Herregud, det är ett under att något blir gjort i det där landet...
Postat av: Dryg
Det blir juh typ inget gjort i det där landet heller...
Ibland händer det sig dock att nån modig själ tar sig i kragen och säger åt dom andra vad dom ska göra. Då blir saker som kinesiska muren och pekings tunnelbana byggda.
Postat av: Porthos
Dryg, så sant... deppigt men rätt sant. Ofta verkar det handla om att veta hur saker och ting ska göras, inte att eller när.
Postat av: Ymke
Athos! Du har blivit vald till notmarsk. Grattis!!!!
Trackback
