Upp i molnen
- Folk spottade ut matrester och slem på golvet, alldeles bredvid oss.
- Barnen kissade på sätena, skrek, kladdade samt stirrade och pekade, helt ohindrade av föräldrarna.
- Föräldrarna lät ibland ännu mer än barnen.
- Folk gick omkring och sålde blinkande, låtande saker till barnen.
- Tågpersonalen gick förbi oss med en vagn med frukt som de skrikande försökte sälja, ca en gång i halvtimmen.
- Luftkonditioneringen slogs av varje gång tåget stannade vilket det gjorde ofta och länge.
- Folk spelade musik på sina mobiler. Högt. Ibland två låtar samtidigt.
- De ”moppade” golvet ibland, dvs de blötte ner golvet mellan sätena, så att alla spottloskor smörjdes ut jämnt över vagnen.
- När vi spelade kort ställde sig åtta kineser (vuxna) upp och lutade sig över sätena för att stirra ogenerat på oss. De pratade även om oss på kinesiska under nästan hela resan.
Det bra på resan var att Anne of Austria introducerade en rolig rita-och-gissa-lek, samt att vi tydligt såg hur landskapen förändrades utanför fönstret; från ändlösa ljusgröna fält, till böljande kullar, till klippiga skogsbeklädda berg. Klockan två på natten kunde vi äntligen gå och lägga oss på ett lite märkligt och väldigt inofficiellt hostel, där vi sov så länge vi kunde.
Sen var det dags att ta sig upp på berget, först med taxi, sen med buss. Häruppe på berget får bara bussar köra, och de kastar sig fram och tillbaka längs de slingriga serpentinvägarna, upp och in i molnen. Vi bor nu på ett hostel nästan längst upp på berget, och här hänger bokstavligt talat regnet i luften. Allt är vitt omkring oss.
Wudangshan är ett berg fullt av tempel. Det sägs att det är födelseplatsen för kungfu, och det finns fortfarande en massa kungfu-skolor här. Den två timmar långa promenaden upp till toppen av berget får vänta till imorgon. Idag tittade vi på ett tempel längre ner, samt satt och drack te vid en staty av en jättestor sköldpadda.
Efter en stund åkte Porthos och Anne of Austria hem med en av bussarna (som vi får åka obegränsat) medan resten gav sig ut på upptäcktsfärd. Vi hittade en hemlig stig som vi trodde skulle vara en genväg över berget, men den visade sig leda till en hemlig dal där någon odlade små, mörkgröna buskar i långa rader längs sluttningen.
De vita fläckarna på buskarna är massvis av tätt vävda spindenät.
I närheten av hostelet hittade vi även den här unge mannen, som gör en sorts honungsjordnötskaka genom att banka på lite olika ingredienser med sin jättestora träklubba. Riktigt god färdkost, som ska inhandlas i mängder till promenaden imorgon.
Buskarna med spindelväv, kan det vara tebuskar?
Pappi
Buskarna i rader, kan det vara KNARK??
Buskar i rader och raskar i buder - jag tror det är te.
