En årsförbrukning av trappor
Den promenad upp till toppen som Lonely Planet lovade tog två timmar visade sig ta nästan fem timmar. Vi vill aldrig mer se en trappa. Planen var att gå upp för berget och sedan ta en cable car ner till en busshållsplats. Men tji fick vi. Idag gick den bara uppåt, inte nedåt, så det var bara att traska hela vägen ner för berget igen till fots.
Ändå var utflykten helt underbar. Det är lågsäsong och väldigt lite folk, vilket är konstigt eftersom vädret är perfekt för att klättra upp för trappor i.
På vägen upp mötte vi en vildsvin, som på något vänster hade klättrat upp på en liten klippkant, och lagt sig där för att ta en nap.
Nästan hela vägen upp till toppen hittade vi en enslig klipphylla som gjord för en fikapaus. Vi gjorde te och åt jordnötskakor, torkad frukt och salta mandlar.
Uppe på toppen står det stora Shaolintemplet, som tyvärr är både väldigt nedgången och översållat med souvenirbutiker. Man fick betala en tia för att få klättra upp till den högsta punkten, men utsikten var värd det.
ojojoj vad fint det ser ut men jag kan tänka mig att trapporna var jobbiga. Fick ni träningsverken-allan också? ^^
Hedvig: Du anar inte. Mina vader var så svullna och och stela att det var svårt att vrida på fotlederna nästa dag; det kändes som om jag hade vrickat båda fötterna.
