Bilder!
Nu har vi åkt från Kaifeng tillbaka till Zhengzhou, den stora smutsiga staden som har en flygplats. På denna flygplats landar inatt en mycket viktig människa, som vi är här för att möta, nämligen vår femte resemedlem.
När vi klev av tåget i Zhengzhou gick vi genast för att hitta ett hostel. Vi hittade en arg kvinna i rutig skjorta, som vi av någon anledning började följa efter. Hon ledde oss till ett stort hus som mer liknade ett skabbigt lägenhetshus än ett hostel. Här blev vi omkringledda i olika korridorer med diverse skräp på golvet, och bråkade en lång stund om huruvuda det var möjligt att sova fem personer i ett rum med tre dubbelsängar. Kvinnan i rutiga skjortan tyckte absolut inte att man kunde göra det, och blev riktigt arg när vi sa att vi skulle gå någon annanstans. Det fanns ingenstans i hela Zhengzhou, menad hon, där man skulle gå med på något sådant. Slutligen kom idén upp att vi skulle betala 30 yuan per person för trippelrummet, istället för 100 för hela rummet. Denna extra tjuga gjorde tydligen all skillnad i världen, och den arga kvinnan i rutig skjorta förvandlades till den glada kvinnan i rutig skjorta.
Så nu sitter vi i ett ganska skabbigt, men helt okej trippelrum, och hör och häpna; det finns internet snabbt nog att ladda upp bilder! Så här kommer några bilder från de föregående dagarna:
Det sista vi gjorde i Pingyao var att gå till Konfuciustemplet och köpa en liten bönebricka. Den skule man skriva en bön på och knyta fast på räcket runt templet. Vår bön lyder: Med hopp om en händelserik resa utan mafan, och fred i världen.
En såkallad dödsmobil; en motordriven trehjuling framförd av en man som tycktes fast besluten att ignorera all annan trafik. Och rödljus.
Kaifeng har en gammal stadsmur, och den klättrade vi upp på (man behövde gå genom en killes trädgårdsland för att komma till trappan, men det var okej, sa han). På muren stod det här vakttornet.
Uppe på vakttornet upptäckte vi ett hål i ett fönster. Detta måste undersökas. Alla klättrade in, Athos med lite svårigheter. Därinne fanns dock inte mycket spännande. Mest efterlämningar från hemlösa. När vi skulle smyga ut kom några kinesiska turister och ställde sig utanför hålet och stirrade storögt på de dumma västerlänningarna.
Sen träffade vi en röd trollslända som verkade gilla att bli fotad; så fort Aramis tog fram kameran flög den upp från sin gren, bara för att sätta sig lite närmare och visa upp sig.
En flod i Kaifeng, som vi tror kan vara förorenad av... karamellfärg?
Kaifeng kom inte ordentligt till sin rätt förrän sent på kvällen, då matmarknaden började. Då lyste gatorna upp av hundratals lyktor, och alla möjliga sorters goda och konstiga maträtter såldes från små stånd.
Man kunde till exempel få krabbor, eller döda aliens.
När vi klev av tåget i Zhengzhou gick vi genast för att hitta ett hostel. Vi hittade en arg kvinna i rutig skjorta, som vi av någon anledning började följa efter. Hon ledde oss till ett stort hus som mer liknade ett skabbigt lägenhetshus än ett hostel. Här blev vi omkringledda i olika korridorer med diverse skräp på golvet, och bråkade en lång stund om huruvuda det var möjligt att sova fem personer i ett rum med tre dubbelsängar. Kvinnan i rutiga skjortan tyckte absolut inte att man kunde göra det, och blev riktigt arg när vi sa att vi skulle gå någon annanstans. Det fanns ingenstans i hela Zhengzhou, menad hon, där man skulle gå med på något sådant. Slutligen kom idén upp att vi skulle betala 30 yuan per person för trippelrummet, istället för 100 för hela rummet. Denna extra tjuga gjorde tydligen all skillnad i världen, och den arga kvinnan i rutig skjorta förvandlades till den glada kvinnan i rutig skjorta.
Så nu sitter vi i ett ganska skabbigt, men helt okej trippelrum, och hör och häpna; det finns internet snabbt nog att ladda upp bilder! Så här kommer några bilder från de föregående dagarna:
Det sista vi gjorde i Pingyao var att gå till Konfuciustemplet och köpa en liten bönebricka. Den skule man skriva en bön på och knyta fast på räcket runt templet. Vår bön lyder: Med hopp om en händelserik resa utan mafan, och fred i världen.
En såkallad dödsmobil; en motordriven trehjuling framförd av en man som tycktes fast besluten att ignorera all annan trafik. Och rödljus.
Kaifeng har en gammal stadsmur, och den klättrade vi upp på (man behövde gå genom en killes trädgårdsland för att komma till trappan, men det var okej, sa han). På muren stod det här vakttornet.
Uppe på vakttornet upptäckte vi ett hål i ett fönster. Detta måste undersökas. Alla klättrade in, Athos med lite svårigheter. Därinne fanns dock inte mycket spännande. Mest efterlämningar från hemlösa. När vi skulle smyga ut kom några kinesiska turister och ställde sig utanför hålet och stirrade storögt på de dumma västerlänningarna.
Sen träffade vi en röd trollslända som verkade gilla att bli fotad; så fort Aramis tog fram kameran flög den upp från sin gren, bara för att sätta sig lite närmare och visa upp sig.
En flod i Kaifeng, som vi tror kan vara förorenad av... karamellfärg?
Kaifeng kom inte ordentligt till sin rätt förrän sent på kvällen, då matmarknaden började. Då lyste gatorna upp av hundratals lyktor, och alla möjliga sorters goda och konstiga maträtter såldes från små stånd.
Man kunde till exempel få krabbor, eller döda aliens.
Kommentarer
Postat av: H
Fina bilder Aramis! Jag gillar den med bönebrickan massa och trollsländan.
Postat av: hella
Är det hundar? Små?
Trackback
