Beijing Zoo
Pandorna var helt klart de som hade det bäst. Man behövde även betala extra för att se dem (20 yuan istället för bara 8). De hade en stor grop med mycket skugga, flera träd och massor av leksaker. När vi var där satt det dock bara en panda i gropen, resten var inomhus. Pandan satt på den svalaste platsen (det var sjukt varmt idag) och åt oavbrutet. Kineserna var som galna och trängdes för att titta på den medan den mumsade babmbu.
De stora kattdjuren hade också stora gropar, och lejonen hade en liten grotta längst bak där de kunde gömma sig om de inte orkade bli uttittade längre. Då blev vi lite glada. De vita tigrarna verkade behöva turas om att vara i gropen och att vara i en betydligt mindre bur. Den lilla buren såg exakt ut som en fängelsecell på amerikansk film, med en gallervägg längst fram och en brits längst in. På britsen låg tigern och chillade med tassarna i kors under hakan, och gjorde ett rätt bra jobb med att ignorera de typ hundra kineser som fotade den genom gallret. Vi fotade inte, för vi tyckte inte om det. Det såg fel ut med ett så stort, stolt djur i en sådan bur.
De som hade det sämst var vargarna. De var instängda i helt tomma burar, utan någonstans att gömma sig eller någonting att sysselsätta sig med. De gick runt runt i stressade cirklar. Kineserna var inte så intresserade av dem, heller, vilket förmodligen är anledningen till att de inte hade det bra. De djur som drog mycket uppmärksamhet (och därmed pengar) hade störst och finast burar.
De afrikanska djurena hade det bättre. De hade stora inhägnader som liknade savanner där de kunde springa omkring. Girafferna hade ett litet hus med gård utanför, där de fick gå fritt in och ut.
En som vi inte kunde låta bli att fota och häpna över trots att den stod i sin mini-bur, var noshörningen. Det syns inte på bilden hur stor den är. Det var helt ofattbart hur stor den var.
Det fanns massor olika apburar, i alla olika storlekar. Aporna var de som såg ut att ha roligast och bry sig minst om att de var instängda, men sådana är väl kanske apor. Vi stod och såg på hur länge som helst medan den här lilla bebisapan försökte få tag på en körsbärstomat som någon kastat upp ovanpå buren. Till slut gav den upp, och då kom ett större syskon och fick tag på tomaten, men delade inte med sig. Stackars mini-apan.
Sötast på dagen var den här lilla saken. Den var ungefär lika stor som en kattunge.
stackars vargar!! :(
Hej alla, men fr.a. Moa (Porthos?)!
Fick just ikväll reda på att du är delägare i en blogg. Kul nyhet för en far som skäms oerhört för att inte ha hört av sig. Ibland trögt med e-postskrivandet, och på datorn har ljudet försvunnit så att jag inte kan använda Skype.
Ursäkta mig för att använda detta erat gemensamma forum för ett personligt inlägg. Har verkligen undrat över hur du har det, men det får jag återkomma till i din e-post, och jag skulle ha gjort det ikväll om jag inte vecklat in mig i annat - och timmen är nu sen. Det blev enklast med en kommentar i erat forum, när jag nu för första gången besökte bloggen.
Fade.
P.S. skicka adressen. Har postkort att skicka!
Erik: Halloj fade! Inte ska du skämmas för att du skriver här eller haft mycket med annat. Växlar gärna lite e-post om det är så att ljudet ditt har försvunnit, men den stora frågan är ju: Hur klarar du dig utan ditt älskade Spotify?
Hejsan!
Det är ju det jag inte gör! Men ska försöka återerövra ljudet så snart som möjligt. Jättekul att läsa om er vardag och era bravader. Lite lustigt att faktiskt inte veta vem/vilka som skriver vad. Men ni är ju ett kollektiv i dess verkliga betydelse, och jag tycker att det ni skriver är välskrivet, fyndigt och ofta ganska dråpligt. Tack för denna blogg. Ni har fått en trogen läsare.
Jag har nu jag också "läst ikapp", liksom även läst nästan alla kommentarer. Håller med en tidigare kommentator; ni verkar ty er till olika typer av matlagningsmän! Håller också med en annan om att ert smogfyllda supande med pizza och pommes som tilltugg verkar vara rena hälsokuren. Taffligt dock att ni fegar på insekterna!
Trafikinlägget tyckte jag nog hittills var bland det dråpligaste! Har snott delar av det (givetvis med källangivelse) och använt i ett e-brev till en annan bloggare.
Hälsningar från Fade i ett Mellansverige där det vita inslaget i naturen raskt fiser ihop.
P.S. Hur gick det för mannen från Samoa!? Och vilka är ni egentligen i kollektivet? Har det inte riktigt klart för mig.
